Riskfaktorer och prevention vid trycksårsamt sjuksköterskans roll i omvårdnaden : En systematisk litteraturstudie

Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva riskfaktorer som påverkade uppkomsten av trycksår samt de vanligaste förekommande preventiva åtgärderna. Vidare var syftet att beskriva sjuksköterskans roll vid förebyggandet samt behandlingen av trycksår. De vetenskapliga artiklar (n=21) som ingick i studien söktes manuellt samt datoriserat via databaserna Blackwell Synergy, CHINAL, Elin@Dalarna och Elsiever. Inklusionskriterierna var att de skulle vara vetenskapliga samt av kvalitativ och kvantitativ design. Även litteraturstudier inkluderades. Artiklarna skulle vara publicerade 1990 eller senare och vara svensk eller engelskspråkiga. Resultatet visade att patienter med lågt nutritionsstatus och låga serum albuminvärden riskerade att utveckla trycksår. En annan stor riskgrupp var patienter i peri- och postoperativa skeden där operationstiden kraftigt inverkade på uppkomsten av sår. Även anestesiformen spelade roll. Trycksåren uppkom vanligen på hälarna och korsbenet. I preventativt syfte var evidensbaserade mätskalor viktiga. Även trycksårsreducerande madrasser visade sig vara betydelsefulla. Vidare framkom att hälso- och sjukvårdspersonalen visade ett svalt intresse för trycksår och att kvalitetssäkringen var bristfällig. Sjuksköterskan hade främst en informerande roll inom trycksårspreventionen. Såren rengjordes lämpligast med fysiologisk koksaltlösning och omlades med våt omläggning. Resultatet visade även att smärtanalyser i högre grad borde involveras i trycksårsbehandlingen.

Malnutrition hos äldre patienter på sjukhus : Metoder för bedömning av nutritionsstatus samt sjuksköterskans rutiner och attityder i samband med prevention

Syftet med studien var att beskriva subjektiva multifaktoriella metoder som sjuksköterskor kan använda för att identifiera äldre patienter med malnutrition och patienter med risk för att utveckla malnutriion. Syftet var vidare att redogöra för vilka undersökningar som sjuksköterskor i kliniskt arbete använder för att bedöma patienters nutrionsstatus med samt att belysa sjuksköterskors attityder till prevention av malnutritionstillstånd. Studien genomfördes som en systematisk litteraturstudie. De vetenskapliga artiklar (n=17) som ingick i studiens resultat söktes i databaserna ELIN@Dalarna och CINAHL. De sökord som användes var malnutrition, nutrition, undernutrition, elderly, screening, assessment, MNA, SGA, nurses och attitudes i olika kombinationer. Genom analys och granskning av de vetenskapliga artiklarna framkom det i resultatet att SGA, MNA, Simplified Model Malnourishment och NUFFE var subjektiva multifaktoriella metoder som sjuksköterskor kan använda för identifiering av äldre patienter med malnutrition eller risk för malnutrition. Den vanligaste undersökningen som sjuksköterskor bedömde patienters nutritionsstatus med var vägning. Andra undersökningar var mätning, BMI, intervju om normal vikt och viktförlust, observation av patienten, kostregistrering samt nutritionsplan i journalen. Sjuksköterskor upplevde att sjukhusledningen inte förväntade sig att bedömning av patienters nutritionsstatus skulle ske vid inskrivning samt att ansvarsfördelningen mellan sjuksköterskor och läkare var oklar. Det förekom att sjuksköterskor var ointresserade av behandling av malnutrition, men majoriteten var mycket intresserade. Många sjuksköterskor kände att deras kunskaper inom nutrition var otillräckliga för arbetet.

Fallolyckor bland äldre - Konsekvenser och prevention

Syftet med studien var att undersöka konsekvenserna avseende fallolyckor bland äldre, samt att undersöka vilka preventiva metoder som presenteras i internationell vetenskaplig litteratur. Metod: Studien genomfördes som en systematisk litteraturstudie. Databassökningen gjordes i Blackwell Synergy och ELIN@Dalarna. De vetenskapliga artiklarna som ingick i studien var skrivna på svenska eller engelska samt publicerade mellan åren 1999 och 2007. Artiklarnas vetenskapliga kvalitet bedömdes utifrån granskningsmallar. I resultatet som grundar sig på 20 artiklar framkom det att hos dem som fallit under studieperioden och som föll igen inom en tremånadersperiod var risken att avlida i samband med det andra fallet 95 procent. Vanliga konsekvenser efter ett fall var höftfrakturer och andra kroppsliga skador samt även fysiska funktionsnedsättningar och imobilitet. Resultatet visade även att socialpsykologiska konsekvenser var vanligt förekommande där dominerande känslor var rädsla, ångest, kraft- och orkeslöshet, förlorad eller minskad självständighet, depression samt förlorad självkontroll. Kvinnor föll oftare, var oftare rädda och hade mer ångest, dessutom fick de oftare höftfrakturer och komplikationer i samband med fallet jämfört med männen. Multidisciplinära preventionsprogram minskade fallolyckorna signifikant. Tidig prevention hos riskgrupper var viktigt. Balansträningsprogram som exempelvis Tai Chi Chuan visade sig ha positiv effekt på balansen och minskade risken att falla. Slutsats: Fallolyckor bland äldre är ett växande problem inte bara i Sverige utan i stora delar av världen. Eftersom fallförebyggande åtgärder är ett komplext område med många faktorer som har betydelse för utfallet krävs det ett samarbete mellan många aktörer men framförallt mellan kommun och landsting. Prevention måste struktureras för bästa resultat lämpligen genom att använda en färdigställd lokal preventionsplan. De samhällsekonomiska vinsterna lokalt, regionalt och nationellt skulle bli stora om det preventiva arbetet prioriterades och effektiviserades.

Prevention av stora perinealbristningar vid Sveriges förlossningsavdelningar : En kartläggningsstudie

Bakgrund: I Sverige ökade prevalensen av rupturer grad IV från 2,6% till 4,2% mellan åren 1994-2004. Årligen är det cirka tretusen kvinnor som drabbas av bristningar av grad III och IV i Sverige. Det är en stor spridning mellan Sveriges olika förlossningsavdelningar.Syfte: Syftet var att beskriva åtgärder för prevention av perinealbristningar av grad III och grad IV vid normal förlossning på samtliga förlossningsavdelningar i Sverige.Metod: Deskriptiv kartläggningsstudie med induktiv ansats. Det är en nationell studie som riktar sig till Sveriges alla förlossningsavdelningar. Endast perinealbristning av grad III och grad IV berördes.Resultat: Totalt deltog 38 av 47 (81%) av Sveriges förlossningsavdelningar i studien. Respondenterna var chefsbarnmorskor, avdelningschefer och enhetschefer. Av deltagande förlossningsavdelningar var det 12 (32%) som har någon form av vårdprogram för perinealskydd, många svarar att barnmorskorna utför perinealskydd på rutin. Dock var det inte vedertaget att alltid hålla perinealskydd vid 8% av avdelningarna. 18 avdelningar svarade JA på frågan om särskilda handgrepp användes och då uppgavs Ritgens handgrepp, det norska handgreppet och det finska handgreppet. 74 % använder sig av även andra metoder än handgrepp, framför allt värme (varma handdukar, dukar, handskar, kompresser) som hålls över perineum. Många tog upp vikten av god kommunikation och att hjälpa kvinnan att krysta i rätt tid. Förlossningsställningar som många använde sig av var sidoläge och knästående, medan andra hävdade att knästående ej användes pågrund av den ökande risken för bristningar. 71% av deltagande avdelningar får kontinuerlig utbildning och då nämndes främst workshops och utbildningsdagar.Slutsats: Metoder för att skydda perineum varierar mellan förlossningsavdelningarna i Sverige. På flera av Sveriges förlossningsavdelningar är det inte vedertaget att alltid använda perinealskydd vid normal förlossning. Vad som orsakar detta tros vara att en del barnmorskor, under utbildningen, fått lära sig att inte hålla perinealskydd.Klinisk implikation: Nationella rikitlinjer angående perinealskydd skulle vara av värde för att kunna erbjuda kvinnan vård på samma villkor landet över. Det är av stor vikt att den förlösande barnmorskan är uppmärksam på riskfaktorerna.

Effectiveness of artemether-lumefantrine provided by community health workers in under-five children with uncomplicated malaria in rural Tanzania : an open label prospective study

Background: Home-management of malaria (HMM) strategy improves early access of anti-malarial medicines to high-risk groups in remote areas of sub-Saharan Africa. However, limited data are available on the effectiveness of using artemisinin-based combination therapy (ACT) within the HMM strategy. The aim of this study was to assess the effectiveness of artemether-lumefantrine (AL), presently the most favoured ACT in Africa, in under-five children with uncomplicated Plasmodium falciparum malaria in Tanzania, when provided by community health workers (CHWs) and administered unsupervised by parents or guardians at home. Methods: An open label, single arm prospective study was conducted in two rural villages with high malaria transmission in Kibaha District, Tanzania. Children presenting to CHWs with uncomplicated fever and a positive rapid malaria diagnostic test (RDT) were provisionally enrolled and provided AL for unsupervised treatment at home. Patients with microscopy confirmed P. falciparum parasitaemia were definitely enrolled and reviewed weekly by the CHWs during 42 days. Primary outcome measure was PCR corrected parasitological cure rate by day 42, as estimated by Kaplan-Meier survival analysis. This trial is registered with ClinicalTrials.gov, number NCT00454961. Results: A total of 244 febrile children were enrolled between March-August 2007. Two patients were lost to follow up on day 14, and one patient withdrew consent on day 21. Some 141/241 (58.5%) patients had recurrent infection during follow-up, of whom 14 had recrudescence. The PCR corrected cure rate by day 42 was 93.0% (95% CI 88.3%-95.9%). The median lumefantrine concentration was statistically significantly lower in patients with recrudescence (97 ng/mL [IQR 0-234]; n = 10) compared with reinfections (205 ng/mL [114-390]; n = 92), or no parasite reappearance (217 [121-374] ng/mL; n = 70; p <= 0.046). Conclusions: Provision of AL by CHWs for unsupervised malaria treatment at home was highly effective, which provides evidence base for scaling-up implementation of HMM with AL in Tanzania.

Chloroquine is grossly under dosed in young children with malaria : implications for drug resistance

Background: Plasmodium falciparum malaria is treated with 25 mg/kg of chloroquine (CQ) irrespective of age. Theoretically, CQ should be dosed according to body surface area (BSA). The effect of dosing CQ according to BSA has not been determined but doubling the dose per kg doubled the efficacy of CQ in children aged <15 years infected with P. falciparum carrying CQ resistance causing genes typical for Africa. The study aim was to determine the effect of age on CQ concentrations. Methods and Findings: Day 7 whole blood CQ concentrations were determined in 150 and 302 children treated with 25 and 50 mg/kg, respectively, in previously conducted clinical trials. CQ concentrations normalised for the dose taken in mg/kg of CQ decreased with decreasing age (p<0.001). CQ concentrations normalised for dose taken in mg/m(2) were unaffected by age. The median CQ concentration in children aged <2 years taking 50 mg/kg and in children aged 10-14 years taking 25 mg/kg were 825 (95% confidence interval [CI] 662-988) and 758 (95% CI 640-876) nmol/l, respectively (p = 0.67). The median CQ concentration in children aged 10-14 taking 50 mg/kg and children aged 0-2 taking 25 mg/kg were 1521 and 549 nmol/l. Adverse events were not age/concentration dependent. Conclusions: CQ is under-dosed in children and should ideally be dosed according to BSA. Children aged <2 years need approximately double the dose per kg to attain CQ concentrations found in children aged 10-14 years. Clinical trials assessing the efficacy of CQ in Africa are typically performed in children aged <5 years. Thus the efficacy of CQ is typically assessed in children in whom CQ is under dosed. Approximately 3 fold higher drug concentrations can probably be safely given to the youngest children. As CQ resistance is concentration dependent an alternative dosing of CQ may overcome resistance in Africa.